Heggen ♔

kommer inte ihåg när jag vaknade men har precis ätit frukost och just nu är hela min värld upp och ner och vill bara stänga in mej i mitt rum, som förövrigt är ganska mörk, för att bara försvinna.

antingen känner jag allt eller så känner jag ingenting. antingen är jag på topp eller i bott. orkar lixom inte ens med mej själv längre.

alla låtar har något jag kan relatera till och som väcker minne. alla bilder. allt jag brukar kunna le åt och tänka "sådär har jag de". inte längre.

va längesen jag va så förvirrad i mej själv. när någon fått så mycket tid av dej och sen bara går iväg vet man inte riktigt vad tiden ska läggas på. den som betydde så mycket. som man kände så mycket trygghet hos, som man verkligen luta sej emot.

 

de va länge sen jag kände mej så tom, så bortföst. som att vakna ur en dröm.. en dröm som va alldeles för bra.

jag vet att jag inte är ensam om att känna mej ensam och jag vet att jag kommer ta mej igenom dehär. jag vet att jag kommer klara mej. jag är stark. även om jag inte ser de själv. min vardag måste gå vidare och va glad för de jag fortfarande har. jag måste va glad, även om de är okej att känna. måste lära mej att dansa genom regnet, typ..

jag vet även hur många som inte orkar läsa dehär och några som känner igen mej sen jag va liten. många som tycker jag överdriver och allt dedär. var-så-goda att göra de i såfall. who the hell cares ?  but it's hard trying to forget someone who gave you so much to remember..

jag vet även att många fattar vem jag pratar om. så bra för dej isåfall. jag vill bara säga att denna personen är en helt otrolig person. kärleksfull, omtänksam, snällast i världen och jag är så tacksam över att jag fick den tiden jag fick. och att jag känner den. och de kommer komma så många efter mej som kommer känna samma lycka. och några kanske har mer tur än mej. lyckost isåfall. man mår bara så bra av honom.